Tänk dig en plats längs den norrbottniska kustlinjen, nära polcirkeln, i norra Sverige. En plats där människor lever och verkar – som åtta månader om året är kall, mörk och alldeles underbar.

 

Här lever vi sida vid sida och i kylan delar vi den gemensamma värmen.

 

Värmen från elden som sprakar vid älvens strand. Värmen i att mötas av ett leende en kall vinterdag när kylan biter i kinderna och ögonfransarna täcks av rimfrost. Värmen som vi alla känner och vill dela med nära och kära över en kopp rykande kaffe. Värmen som känns i hjärtat när någon talar om hembygden – Kalixbygden – den plats där älven möter havet.